Jag ringde en gammal kompis, Jonas, igår. Vi har inte setts på ett
par år men han är precis som jag boende på en smågård och har en grupp
får.
Han
har precis som jag haft får i snart 10 år. Vi har båda bevekelsegrunden
att småskalig fårhållning är bra för den biologiska mångfalden samt ger
lokalproducerat ekologiskt kött på bordet.
Att vi bestämt oss för att
trappa ner fårhållningen
på vår gård har jag berättat om tidigare. I dagsläget har vi kvar 6
livdjur varav 5 tackor. Men att min kompis Jonas har samma plan
förvånade mig. Han satsade betydligt hårdare på får än vad vi någonsin
gjort. Som mest var han uppe i ett 20-tal livdjur medan vi aldrig haft
fler än 12.
Att Jonas drar ner på fåren beror på flera
saker. För det finns aldrig en enskild faktor som leder in en på dessa
tråkiga tankar. Dels är det såklart jobbigt, det är ett arbete som
kostar betydligt mycket mer än det ger. Krasst sett om man räknar
faktiska kostnader samt insatt arbete så skulle det vara billigare för
såväl Jonas som mig att köpa lammköttet över disk i en matbutik. Frågan
är om det inte till och med skulle löna sig att köpa svenskt och inte
New Zeeländskt. Nåja. Det var en faktor. En annan var myndigheterna. Det
ställs oerhört höga krav på djurhållare idag. Krav som förvisso är bra
för djuren men frågan är om man inte, för den biologiska mångfaldens
skull, borde tillämpa reglerna mindre stelbent i syfte att få ut fler
djur i markerna. Den tredje och även för Jonas utlösande faktorn är att
man som djurägare känner sig totalt utlämnad och övergiven av samhället
när det kommer till de stora rovdjuren. Får man in en varg eller ett lo i
fårhagen är man kort sagt rökt. Hur man än gör blir man stigmatiserad.
Man blir beskylld och
misstänkliggjord om man inte dödar anfallaren i precis lika hög grad som om man skulle fälla den.
Slutsatsen
blir, hur man än vänder och vrider på (lamm)steken, att det enklaste är
att slakta ut sina djur och plantera gran på gärdena. Bra jobbat
WWF &
SNF!
Det var väl så ni ville ha det nu när ni inte vill att de stora
rovdjuren skall förvaltas i dynamik med övriga samhällsintressen?