Ingen har väl missat att betande djur är en av de bästa garanterna för
den hävdvunna biologiska mångfalden. Samt att hävdvunnen biologisk
mångfald är betydligt artrikare per kvadratmeter än "vild" natur.
Ingen har väl heller missat att Sveriges självförsörjningsgrad sjunkit
drastiskt under de senaste årtiondena. Vi kan med nöd och näppe klara
vår egen spannmålsförsörjning, medan vi får importera stora mängder kött
för att stilla svenskarnas allt mer glupande hunger efter blodiga
biffar, drypande bacon och vitt fågelkött.
Att i det läget få djurföretagare att sluta med sin djurhållning är ju
inte speciellt klurigt. Men det är vad som i praktiken sker på många
håll i Sverige. Djurföretagarna lägger ner av många olika anledningar.
Nu kan vi varje vecka läsa om djurhållare som slutar med anledning v att
de ledsnat på att känna oro över vargangrepp.
Senast i denna kategori är Gustaf Thelin i Värmland som i helgen fick en 450 kg tung kviga vargdödad.
Betesdjuren försvinner. Vad händer då med den hävdvunna biologiska
mångfalden, då när ingen längre har praktiskt behov av hävden?
Jo. Svaret stavas för Sveriges del GRAN eller åtminstone skog. För den
som inte kände till det så kan jag upplysa om att 10.000 hektar
produktiv åkermark omvandlats till skog varje år de senaste 25 åren. Mer
än hälften av norrlands öppna mark har beskogats sedan mitten av
1990-talet. För södra sverige är siffran inte lika farlig, här har vi
"bara" tappat 25%.... Självklart med stora förluster av biologisk
mångfald som följd. Inte så konstigt att Sverige för länge sedan gav upp
tanken på att vara självförsörjande. Vi lever ju i ett globalt
handelssystem gudbevars. Det finns ju en marknad som förser oss med det
vi vill ha. Så länge det finns pengar att betala med. Så länge det finns
transportmedel. Men vad händer framöver? Vi har trots allt passerat
peak-oil och de fossilbränslebaserade transporterna kommer att bli allt
dyrare. Vad gör vi när vi inte längre kan flyga hem färska kenyanska
sockerärtor? Kommer vi att falla tillbaka på härdiga gråärtor eller bara
sätta oss ner och gnälla?
Detta är ett av de större perspektiv som vi behöver se våra vargstammar
utifrån. Och inte som SNFs ordförande, jobba för stora rovviltstammar
för storlekens egen skull. För lyssna på honom, han nämner aldrig varför, eller ens att stammarna skall vara sunda.
måndag 16 september 2013
söndag 1 september 2013
Tuppslakt
Idag tog vi tag i saken. Idag slaktade vi av överskottet tuppar. För så
är det när man har höns, det blir snabbt väldigt många tuppar, får
faktiskt intrycket av att mer än hälften av alla ägg som kläcks blir
tuppar och inte hönor.
Hur som helst, vi slaktade 6 tuppar. Kvar har vi en öländsk dvärgtupp och två åsbotuppar. En öländsk dvärghöna ligger på ägg så antagligen blir det läge för ny slakt frammåt jul till.
Att ha egna höns ger med andra ord såväl goda ägg som etiskt riktigt höns/tuppkött.
Not: Bilden är en arkivbild från en tidigare slakt. Det blev inga bilder på detta idag.
Hur som helst, vi slaktade 6 tuppar. Kvar har vi en öländsk dvärgtupp och två åsbotuppar. En öländsk dvärghöna ligger på ägg så antagligen blir det läge för ny slakt frammåt jul till.
Att ha egna höns ger med andra ord såväl goda ägg som etiskt riktigt höns/tuppkött.
Not: Bilden är en arkivbild från en tidigare slakt. Det blev inga bilder på detta idag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)